Gud, jag har lärt mig i de senaste kapitlen om tiden då du ska göra slut på
jordens historia genom att komma tillbaka till jorden i Jesus Kristus fysiska
gestalt. Vill du vara med mig nu när jag läser och hjälpa mig att förstå hur, när
och varför han ska komma?
Emily Crowhurst lärde aldrig känna sin far, Thomas Hughes. Han dog
när hon var bara 2 år gammal, år 1914, som ett av miljoner offer för första
världskriget. Men tolv dagar före sin död kastade Hughes en flaska i
Engelska kanalen. På en lapp inne i den, avsedd för hans hustru Elizabeth,
stod det: ”Min kära hustru, jag skriver denna lapp här på båten och kastar
den i havet bara för att se om den når dig… Adjö, älskling, för nu. Din
gubbe.”
1999 hittade den brittiska fiskaren Steve Gowan flaskan i Temsen.
Elizabeth Hughes hade dött för länge sedan, men den 86 år gamla Emily
levde i Nya Zeeland. Tidningen New Zealand Post flög Gowan och hans
fru till Auckland, där de personligen överlämnade brevet som varit förlorat
så länge.
Rörd bortom alla ord tog Crowhurst emot brevet med tacksamhet.
Hon hade hela sitt liv försökt få reda på mer om sin far och stolt burit hans
militära medaljer vid minneshögtider. ”Jag tror att han skulle vara mycket
stolt över att det kommit fram”, sa hon. ”Han var en mycket omtänksam
man.”
Medlemmarna i det världsvida Sjundedags Adventistsamfundet vågar
trots hopplösheten runt omkring oss hoppas och tro att Israels Gud ska
infria sitt löfte att komma tillbaka. Namnet Sjundedags Adventistsamfundet
pekar på en meningsfull början för den mänskliga historien (skapelseveckan
som avslutades med tillbedjan av Gud på den sjunde dagen)
och på ett meningsfullt slut (man ser fram emot Jesus andra ankomst eller
advent). Om den mänskliga historien har en meningsfull början och ett
meningsfullt slut, innebär inte det att vår nuvarande tillvaro också bör vara
meningsfull? Låter det vettigt, eller gör det oss till dårar? Och vad har vi
för belägg för detta hopp om en utlovad framtid?
För det första är vår tro på Jesus återkomst grundad på den bibliska undervisningen
om världens skapelse. Bibeln ger bara en definition på tro: ”Tron
är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.”
233 Den första delen, ”grunden för det vi hoppas på”, pekar på hoppet om
Kristus kommande rike. Den andra delen, ”visshet om det vi inte kan se”,
pekar tillbaka på världens skapelse. En grundläggande del av den kristna
tron är tron på skapelsen. Den innebär att erkänna att bakom denna synliga
värld finns Gud, Skaparen. Det vi ser, vidrör och smakar har inte alltid
funnits till. Allting har en början.
En händelse som inträffade år 2005 är värd att uppmärksammas. En
legendarisk brittisk filosof och ateist, Anthony Flew, som hade varit de
icke-troendes ikon och förkämpe i årtionden, ändrade åsikt och bejakade
Guds existens. 234 Flew konstaterade att utvecklingen i modern vetenskap
hade lett honom till att acceptera ett intelligent Förnuft bakom världens
skapelse. I Has Science Discovered God? konstaterar Flew att han påverkats
av utvecklingen inom DNA-forskningen: ”Vad jag tror att DNA materialet
har gjort är att det har visat att intelligens måste ha varit involverad i att
sätta samman dessa väldigt olika delar.” 235 Under årtiondenas lopp skrev
Flew tjugoåtta böcker och var redaktör för ytterligare tolv. Åtminstone i
tio av sina böcker kritiserade han tron på Gud.
DNA och andra strukturer i människokroppen innehåller av varandra
beroende delar som inte kan ha blivit till av några begripliga serier av tillfälligheter.
Principen oreducerbar komplexitet är närvarande överallt. Evolutionsteorin
kan inte förklara hur sköra, komplexa och utsökta orkidéer
kan finnas i djungeln. Varför är inte påfågelns stjärtfjädrar bara färgstarka
nog för att locka en partner, utan också storslagna? Varför detta överdåd?
236
Och om nu denna planet inte alltid har funnits? Om det finns en Gud
med en intelligens bortom vår förståelse?
Vi vet bara så mycket om honom som han uppenbarar för oss. Han
finns och han talar. Och han har lovat att han ska komma igen och göra
allting fullkomligt.
Föreställningen om Jesus uppståndelse har sina kritiker. Den skotska
skeptikern David Hume och den judiska panteistskribenten Benedict
Spinoza hävdar att universum styrs av allmänna, oföränderliga lagar. För
dem är denna uppståndelse ett mirakel som ändrar på de oföränderliga
naturlagarna. Eftersom det är omöjligt att ändra på dessa oföränderliga
lagar måste Jesus fortfarande vara död. Men de har inte räknat med att
Gud är orsaken till alla naturlagar. Mirakel finns bara för oss, begränsade
människor.
För mig finns det inte många historiska händelser som stöds av så
många skriftliga bevis och vittnen som Jesus uppståndelse. Att förneka
denna händelse är att förkasta själva principerna som används i den historiska
forskningen. Jesus uppståndelse förkunnas i Nya testamentet med en
verkligt fast övertygelse, förvissning, visshet och ärlighet. Lärjungarna var
ytterst missmodiga och förvirrade när Jesus dog. Men efter uppståndelsen
förändrades allting. Nu var de vittnen om liv och upprepade ständigt
budskapet:
”Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med
egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt
ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det,
och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt
för oss.” 237
Medborgare överallt i det romerska riket trodde på Kristus och förkunnade
för världen att de funnit ett botemedel för mänsklighetens mest
förödande problem – döden. Apostlarnas tro var så absolut att de flesta av
dem gav sitt liv för att försvara den.
Enligt Paulus ”har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de
avlidna” (1 Korinthierbrevet 15:20). Eftersom Jesus kom till denna planet,
levde här, dog på korset och uppstod från de döda, har vi hopp om att han
ska komma tillbaka, precis som han lovat.
Förutom skapelsen, Jesus uppståndelse och profetiorna
genom hela Bibeln ger Nya testamentet
utifrån Jesus eget löfte stöd för vårt hopp om att han ska komma tillbaka:
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig... Och om jag nu går bort
och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig,
för att också ni skall vara där jag är.” 238
Aposteln Petrus skriver: ”Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar
och en ny jord där rättfärdighet bor.” 239 Nya testamentet nämner löftet om
Jesus återkomst 319 gånger. Det innebär att var tjugofemte vers påminner
oss om det!
Jesus talade också om de tecken som hjälper oss att veta att han snart
ska komma. Även om vi inte vet den exakta dagen då han kommer tillbaka
kan vi se att det är nära. Vi har redan studerat några av dessa tecken på ändens
tid som Jesus talade om, såsom krig och rykten om krig, hungersnöd
och sjukdomar, ångest och depression inför framtiden, falska känslor av
fred och trygghet; tecken i naturen, som jordbävningar; tecken på det etiska
området, som materialistiska synsätt och levnadssätt; tecken på det religiösa
området som den kristna trons formalism vid tidens slut, falska religiösa
rörelser, ökad förståelse av Bibelns profetior, och förkunnandet av evangeliet
till hela världen. 240
Enligt Jesus själv kommer hans ankomst för det första att vara omvälvande.
Eftersom Gud vill upprätta ”nya himlar och en ny jord”, 241 kommer
den här världens slut att vara en katastrofal, världsomfattande händelse.
Såsom syndafloden förstörde den forntida världen så ska Jesus andra an-
komst få hela världen att brinna upp. 242
För det andra kommer Jesus återkomst till jorden att vara både hörbar
och synlig, eftersom alla folk i världen ska höra och se honom. 243 Att
förringa detta till ett mysterium och en osynlig händelse strider mot Nya
testamentets undervisning. 244
För det tredje kommer Jesus andra ankomst att vara personlig. Änglarna
sa till de förvirrade lärjungarna att denne Jesus skulle komma tillbaka
på samma sätt som han steg upp till himlen. 245
För det fjärde kommer Jesus återkomst att ske plötsligt, eftersom ingen
vet stunden, inte ens änglarna eller Jesus, 246 utan bara Gud Fadern.
För det femte kommer Jesus andra ankomst att vara härlig och segerrik,
eftersom han kommer som konungarnas Konung och herrarnas
Herre. 247
Detta hopp om Jesus återkomst påverkar dem som väntar på den. Varje
dag som går ger oss tillfällen att bli bättre människor medan vi väntar.
Gud förväntar sig att hans efterföljare visar särskilda etiska karaktärsdrag,
som helighet, ödmjukhet och kärlek. 248 Hoppet får ångest, rädsla
för framtiden, bekymmer och ängslan att tyna bort. 249 Medan vi väntar
uppmanas vi att bära frukt, vara jordens salt och världens ljus. 250 Detta
innebär att vi blir bättre människor, skapar en god atmosfär i våra sociala
sammanhang och sprider till andra vad vi lärt oss.
Vidare inspirerar detta hopp oss till att utveckla en känsla för social
rättvisa och sociala värderingar eftersom vi inte kan vara okänsliga för
världens problem. 251 Tiden vi tillbringar i väntan på att Jesus ska komma
tillbaka ger den heliga Anden en chans att verka i människors sinnen och
hjärtan så att deras liv fylls av starkare, lyckligare erfarenheter. Guds lärjungar
arbetar med honom för att hjälpa andra att förbereda sig för Jesus
återkomst. 252
I ”en tid av betryck som aldrig förr från det att folket föddes och intill
den tiden” 253 vågar vi fortfarande hoppas, och vårt hopp är grundat
på världens skapelse, Jesus uppståndelse, bibliska profetior och Jesus eget
löfte.
Såsom Josua, den forntida ökenkrigaren i Bibeln, uppmanas vi att falla
ner på marken och erkänna att allting bara är stoft, och sedan uttrycka vår
tro på att Gud kan förvandla vårt stoft till liv. När Jesus kommer för andra
gången ska han ”torka alla tårar från [våra] ögon. Döden skall inte finnas
mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.
Ty det som en gång var är borta.” 254
Medan tanken om Jesus återkomst påverkar din egen resa, för vem kan du
berätta om det?
Fotnoter:
233. Hebreerbrevet 11:1.
234. Se www.philchristi.org. 2016-05-01.
235. Som ovan.
236. Se Bernard Brandstater: ‘Intelligent Design: The Argument from Beauty.’ Journal of the
Adventist Theological Society 15 (2004): s. 12.
237. 1 Johannesbrevet 1:1, 2.
238. Johannes 14:1, 3.
239. 2 Petrusbrevet 3:13.
240. Matteus 24:6, 7; Lukas 21:25; 2 Petrusbrevet 3:3; 2 Timotheosbrevet 3:1–4, 5;
Matteus 24:24; Daniel 12:4; Matteus 24:14.
241. Uppenbarelseboken 21:1.
242. 2 Petrusbrevet 3:10.
243. Matteus 24:30.
244. 1 Thessalonikerbrevet 4:16.
245. Apostlagärningarna 1:11.
246. Matteus 24:36.
247. Uppenbarelseboken 19:16.
248. Lukas 13:6–9.
249. Lukas 21:28.
250. Matteus 5:13–16.
251. Filipperbrevet 4:8; 1 Korinthierbrevet 6:2, 3.
252. Matteus 24:14.
253. Daniel 12:1.
254. Uppenbarelseboken 21:4.