Tack, Gud, för denna möjlighet att få lära mer om dig. Vill du komma till mig och lära mig och vägleda mig när jag håller på att upptäcka mer av vem du vill att jag ska bli?
År 1870 besökte en biskop ett mindre, samfundsägt college. Under ett besök i rektorns hem uttryckte biskopen sin fasta övertygelse om att Bibeln förutsade att ingenting nytt kunde uppfinnas. Skolmannen höll inte med.
”Varför inte? Inom femtio år tror jag att det kan bli möjligt för människan att sväva genom luften som fåglar!” sa han. Den gästande digniteten var chockerad.
”Att flyga är strängt reserverat för änglar”, svarade han, ”och jag ber dig verkligen att inte upprepa vad du sa, för att inte göra dig skyldig till hädelse!”
Biskopen var ingen annan än Milton Wright, far till Orville och Wilbur! Bara trettio år senare genomförde hans söner sin första flygning nära Kitty Hawk i North Carolina, med ett plan som var tyngre än luften! 368
När vi talar om profeter och profetia är det inte lätt att definiera orden uppenbarelse, inspiration och upplysning. Där finns alltid ett oåtkomligt element av mystik. Men det innebär inte att det inte är verkligt eller att profeterna inte skulle kunna ge oss ett verkligt budskap.
Utifrån bibliska belägg kan man säga att uppenbarelse är en gudomlig handling genom vilken Gud uppenbarar sig själv, och gör det möjligt för profeten att förstå någonting han inte skulle ha kunnat upptäcka på egen hand. Inspiration är också en gudomlig handling, där Gud gör det möjligt för profeten att förstå och förmedla det uppenbarade budskapet på ett tillförlitligt sätt. Till sist är upplysningen en gudomlig handling, där Gud gör det möjligt för vem som helst som står i rätt relation till honom att förstå det som uppenbarats.
De som tror på en teologi där de mänskliga upplevelserna står i centrum [eng. encounter theology, en gren inom kontextuell teologi där upplevelser/erfarenheter betonas, övers. anm.] hävdar att när en profet kommer inför Gud förmedlas ingen information eller sanning till honom eftersom han enbart är i ett tillstånd av vördnad, hänförelse och förundran. Detta skulle göra Bibeln till enbart en samling av vittnesbörd om tron, utan bindande vägledning, eftersom den bara innehåller sina författares personliga åsikter. Det innebär att inget påstående i Bibeln egentligen är sant, eftersom endast Jesus är sanning. 369 Dessa teologer menar att syftet med Bibeln bara är att öka vår tro på Jesus, men inte att hjälpa oss att förstå hur vi ska leva eller vad som är rätt eller fel. 370
Men Bibeln menar att uppenbarelse och inspiration avslöjar påståenden eller sanningar. När Gud uppenbarar sig för en profet avslöjar han mysterier som en människa inte skulle kunna förstå på egen hand. Till exempel sägs det i Daniels bok: ”Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och han prisade himlens Gud” och: ”Er gud är sannerligen en gud över alla gudar, en herre över alla kungar och en som uppenbarar hemligheter...” 371 I Amos bok sägs det: ”Herren Gud gör aldrig något utan att avslöja sina planer för sina tjänare profeterna.” 372
Syftet med Guds självuppenbarelse för människorna är att återställa relationen mellan oss och honom, den relation som gick förlorad i början när Adam och Eva valde att synda i stället för att lyda. Innan den synden, kom Gud till Adam och Eva i den svala kvällsbrisen, och han vill återuppta den vänskapen också med oss.
Guds uppenbarelse genom hans ord är lika komplex som hans uppenbarelse genom Jesus Kristus person. I sitt brev till Timotheos talar Paulus om Jesus människoblivande och säger: ”Och erkänt stor är vår religions hemlighet: Han uppenbarades som jordisk varelse.” 373
”Men Bibeln, med sanningar som Gud gett, uttrycks på mänskligt språk. Den utgör en förening av det gudomliga och det mänskliga. En sådan förening existerade i Kristus natur, eftersom han var både Guds Son och Människosonen.
Så är det även sant ifråga om Bibeln, precis som det var sant beträffande Kristus, att ’Ordet blev kött och bodde bland oss’ (Joh. 1:14).’’ 374
Att Jesus riskerade sitt liv och blev människa missförstods bland Guds efterföljare i århundraden. Somliga har betonat Jesus mänskliga natur på bekostnad av hans gudomliga natur. Andra har betonat hans gudomliga natur på bekostnad av hans mänskliga natur. En tredje grupp har trott att de två naturerna var mystiskt blandade i en person. På samma sätt har människor behandlat Bibelns inspiration. Vissa betonar Bibelns gudomliga natur på bekostnad av dess mänskliga natur, medan andra betonar de mänskliga aspekterna på bekostnad av de gudomliga.
Det verkar som att svårigheterna att förstå profetior härstammar från utmaningen att förstå inspirationens skeende eller natur. I Bibeln har vi bara några förbigående hänvisningar till inspirationens ”hur”: i fallet Bileam, 375 Daniel, Johannes och Paulus. Men de förklarar aldrig fullständigt hur inspirationen gick till eller hur dess natur var. Inte heller förklarar profeten Mose någonsin hur han fick alla fakta om skapelsen.
Det österländska tänkesättet är mycket mer inriktat på frågor om ”vad?” Människor i västerlandet fascineras av ”hur?”. Så det verkar som att Gud uppenbarar ”vad” han vill, genom ”vem” han vill, ”när” han vill och ”på vilket sätt” han vill.
Men fortfarande finns det en del av oss som vill veta hur. Vi vill undersöka profetian och stoppa den i en liten snygg filosofisk låda. Vi har svårigheter med mysterier som vi inte kan lösa genom vetenskapliga formler. Vi vill veta om varje ord av profeten är inspirerat. Var också hans grammatik och skiljetecken inspirerade? Ändå måste vi ibland bara lita på mysteriet.
Det finns ingenting i Bibeln som stödjer konceptet verbal eller mekanisk inspiration. Det skulle innebära att profeten bara är ett passivt redskap som förmedlar de exakta ord Gud gett. I stället visar Bibelns exempel på att hela profeten är engagerad i fenomenet uppenbarelse och inspiration. Hans personlighet, ålder, utbildning, kön, yrke, tid och kultur påverkar alltsammans de skrifter han sätter på pränt. Detta synsätt kallas organisk inspiration och betonar det faktum att i inspirationsprocessen förenas det gudomliga sinnet och den gudomliga viljan med människans sinne och vilja, och den mänskliga profetens ord blir Guds Ord. 376
En författare uttrycker det så här: ”Den himmelska skatten anförtroddes åt jordiska kärl men är, icke desto mindre, från himlen. Vittnesbördet förmedlas genom det mänskliga språkets bristfälliga uttryck men är trots det Guds ord. Guds lydiga, troende barn betraktar det i den gudomliga kraftens härlighet som är full av nåd och sanning.” 377
Alltså är de bibliska författarnas språk inte gudomligt utan mänskligt, och ”allt mänskligt är bristfälligt”. 378 De mänskliga författarna var delaktiga i mänsklighetens alla svagheter och brister. De var inte fria från synd, de hade sina tvivel, de var rädda och tidvis föll de för frestelser. 379 Därför kan vi dra den logiska slutsatsen att det är tankarna och de bärande idéerna i Bibeln och i profetiska skrifter som utgör sanningen från Gud, inte de enskilda orden.
De bibliska författarna brukar inte förklara uppenbarelsens ”hur”, eftersom de är mer intresserade av uppenbarelsens ”vad”. De förstod inte alltid till fullo vad de förmedlade i sitt muntliga eller skrivna budskap. Ibland begick de misstag, eftersom de var människor. Några av dem var välslipade skribenter med vackra satskonstruktioner och fulländad grammatik. Andra var mindre utbildade och mindre slipade i sin författarstil. Dessa frågor är dock till sitt väsen triviala och stör aldrig kontinuiteten i de teologiska begrepp och tankar som utgör Guds Ord.
Det är viktigt att notera att Bibeln inte anger något utgångsdatum för möjligheten för profetisk uppenbarelse. Det är fullt möjligt att fenomenet uppenbarelse kan fungera på samma sätt i modern tid som den gjorde på Bibelns tid.
Hur långt, undrar du kanske, sträcker sig inspirationen? Är en profet alltid inspirerad? Det tycks vara klart utifrån bibliska belägg att uppenbarelse/inspiration inte nödvändigtvis har makt över den inspirerade personen tjugofyra timmar om dygnet från den stund han fick sin profetiska kallelse. Gud uppenbarar sig inte bara för vem han vill, vad han vill och hur han vill utan också när han vill.
Uppenbarelsen är inte beroende av den inspirerade människan utan av honom som inspirerar. En inspirerad författare eller profet kan begå misstag när han eller hon inte står under Guds Andes direkta ledning. Exempelvis Samuel, så profet han var, hade en gång fel om Israels kommande kung. 380 Han såg på en reslig ung man och sa: ”Här inför Herren står nu hans smorde.” Först när Herren sa till honom att han skulle söka efter en annan ung man, David, kunde han smörja den rätta personen. 381 En ytterligare, modern profet, Ellen White, skrev om sin egen erfarenhet:
”Det finns tider då vanliga saker måste konstateras, vanliga tankar måste uppta sinnet, vanliga brev måste skrivas och information förmedlas från en medarbetare till en annan. Sådana ord och sådan information ges inte under någon särskild inspiration av Guds Ande.” 382
Hur kan vi då veta vad det är som sägs under den heliga Andens direkta påverkan och vad som är ”vanliga” saker och ting? Tillämpning av vissa tolkningsprinciper av själva bibeltexterna är det enda sättet att bestämma Guds budskap i alla profetiska skrifter.
Närhelst du läser profetiska texter, bibliska eller dina samtida, kan du undvika mycket förvirring och missförstånd om du tillämpar några regler för hermeneutisk tolkning. Ordet ”hermeneutik” kommer från grekiskans verb hermeneúō. Jesus använde det i Lukas 24:27 när han ”med början hos Mose och alla profeterna förklarade [diermeneusen] … för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” Här finns något av en nyckel till de hermeneutiska reglerna:
Sola Scriptura (endast Skriften): Adventisterna tror att Bibeln ensam är normen för sanningen, den enda grunden och slutgiltiga auktoriteten för kristen tro. 383
Ändå antyder Nya testamentet att det finns profeter som kommer efter Bibelns tid. ”Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter…” skrev Paulus. 384 Adventisterna tror på profetia i modern tid och erkänner inspirerade skrifter efter Bibeln. Artonhundratalsförfattaren Ellen White, vars många böcker ofta ses som ett uttryck ”profetians ande”, betraktas som en modern profet.
Ändå kommer varje skrift utanför Bibeln – hur inspirerad den än är – i andra hand efter Bibeln och kan aldrig betraktas som likvärdig i auktoritet. Ellen Whites skrifter är inte ”den slutgiltiga normen för sanningen” eller ”grunden för läran”, men de ger ”tröst, vägledning, råd, tillrättavisning”, likväl som ”vägledning i förståelsen av Bibelns undervisning och tillämpning av den undervisningen”. 385 Ellen White tillhör gruppen utomkanoniska inspirerade författare, som Natan, Gad, Achia och Iddo. 386 Dessa profeters budskap var auktoriserade av Gud även om de inte skrev någonting i Bibelns kanon.
Tota Scriptura (hela Skriften): Denna hermeneutiska princip är viktig för noggrann tolkning av de heliga skrifterna och fastställer att det finns en tankemässig enhet i Bibeln, eftersom det finns en gudomlig författare bakom hela boken. Om den andliga författaren är inspirerad av Gud innehåller hans/hennes skrifter ett enhetligt, harmoniskt och konsekvent budskap från Gud till människor. 387 Därför måste man ta med allt den andliga författaren har skrivit om ett visst ämne för att kunna avgöra dess ställning.
Många människor läser inspirerade skrifter utifrån sina egna förutfattade meningar och tar bara till sig vad de önskar finna, och förbiser helheten av vad som sagts om ett visst ämne. Därför måste vi innan vi kan dra några slutsatser om en författares äkthet ta med allt de sagt om ämnet. 388 Och alla skrifter måste jämföras med Bibeln innan man kan avgöra om de är riktiga.
Scriptura Suis Ipsius Interpres (Skriften är sin egen uttolkare): ”Skriften ska med Skrift förklaras.” 389 Bibeln är sin egen uttolkare. 390 Principen att de heliga skrifterna i Bibeln och Ellen Whites profetiska skrifter innehåller ett harmoniskt, enhetligt budskap från Gud innebär inte att de alla är lika klara. Följaktligen ger hela budskapet i de heliga skrifterna det slutgiltiga sammanhanget som anger betydelsen av ett ord eller uttryck som är mindre klart. 391
Spiritalia Spiritaliter Examinatur (andliga ting ska bedömas andligt): Ofta är det svårt för en icke-troende att förstå vissa aspekter av den kristna tron eftersom ”den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” 392 Både de heliga skrifterna i Bibeln och mer nutida profetiska skrifter av Ellen White hjälper oss att förstå mer om Gud och bör läsas med ett andligt sinnelag.
Många trossystem tvingar Bibeln att dela auktoriteten med andra skrifter, men det gör inte sjundedagsadventismen. Även som profet betonade Ellen White ständigt och med kraft Bibeln som grundförutsättning och medelpunkt i teologin och i de troendes praktiska liv. De flesta traditionella kyrkosamfund kan inte hävda att Bibeln är deras enda grund för teologin och det praktiska livet. Om man till exempel frågar en välinformerad medlem i den katolska kyrkan vad han tror och varför han tror det kan svaret bli: ”Jag tror det som kyrkan talar om för mig att jag ska tro.” I både katolska och ortodoxa kyrkor får Bibelns auktoritet träda tillbaka i förhållande till kyrkans ledare och tradition. 393 ”Jesu Kristi kyrka av de sista dagars heliga” har en dubbel grund, Bibeln och Mormons bok. 394 Bibelns auktoritet försvagas markant i många protestantiska kyrkor av att andra skrifter tillåts få en likvärdig eller till och med högre auktoritet än Bibeln. Sjundedagsadventisterna accepterar principen sola scriptura och erkänner Bibeln som den enda grunden och den slutgiltiga normen för sanningen. Vi erkänner också att en av den heliga Andens gåvor är profetians gåva, som manifesterades i Ellen Whites verksamhet.
När vi fortsätter att utforska och förstå mer av Bibeln och hur den ska tillämpas i våra liv är vår förståelse av andlig inspiration nyckeln. Om vi blir förvirrade av olika författares och profeters roller förlorar Bibeln sin auktoritet och kraft i våra liv. Men när Bibeln betraktas som det sista ordet när det gäller tro blir vår resa som Guds efterföljare tydligare.
om Hur kan du tillämpa något från profetiorna på de val du dagligen gör?
Fotnoter:
368. John g. Hillier: Anecdotes & Scripture Notes for All Occasions (Twenty-Third Publ., 2007), s. 71.
369. Se r. V. Schnucker: “Barth, Karl”, Evangelical Dictionary of Theology (Baker academic, Paternoster P, 2001) s. 126.
370. Som ovan.
371. Daniel 2:19, 47.
372. Amos 3:7. Se även matteus 11:25ff; efesierbrevet 3:1–6.
373. 1 Timotheosbrevet 3:16.
374. Ellen White: Från mörker till ljus (Skandinaviska Bokförlaget, 2016) s. 14.
375. Läs 4 mosebok 22.
376. 1 Thessalonikerbrevet 2:13.
377. Ellen White: Selected Messages. Vol. 1 (review and Herald, 1958) s. 26.
378. Som ovan 20.
379. 2 Samuelsboken 11:1–27; 4 mosebok 20:10–12; 2 mosebok 4:10–14; lukas 22:54–62.
380. 1 Samuelsboken 16:1–7.
381. Det finns flera exempel i Bibeln där inspirerade bibelförfattare felade: natan (2 Sa muelsboken 7:1–17), David (2 Samuelsboken 11, 12; Psalm 51), Petrus (apostlagärningarna 10; galaterbrevet 2), Paulus (apostlagärningarna 21).
382. Ellen White: Selected Messages. Vol. 1 (review and Herald, 1958) s. 39.
383. Se Jesaja 8:20 och 66:2.
384. 1 Korinthierbrevet 12:27–29.
385. Ministry Magazine, augusti 1982: 21.
386. 1 Krönikeboken 29:29; 2 Krönikeboken 9:29.
387. Se Herbert Douglass: Messenger of the Lord (Pacific Press, 1998) s. 394, samt 2 Tim. 3:16; 2 Pet. 1:20–21. 388. Som ovan 394.
389. Ellen White: Selected Messages. Vol. 1. (review and Herald, 1958) s. 42.
390. Se lukas 24:27; 1 Korinthierbrevet 2:13.
391. Douglass, 394.
392. 1 Korinthierbrevet 2:14.
393. Se Walter m. abbott: Documents of Vatican II (new Win Pub, 1966), s. 114–119.
394. i. Hexham: “mormonism”, Evangelical Dictionary of Theology (1987) s. 735.