Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov (Fil 4: 19).

Barnen hade gått och lagt sig. George Müller satt och tänkte. Så mycket Gud hade gjort för honom hittills, men nu var det kris igen. Inte så att Müller blev orolig. Han hade lärt sig för länge sedan att lämna allt i Guds hand. Det han mest undrade över nu var hur Gud skulle ordna fram mat till frukost för de hundratals föräldralösa barn han hade i sitt barnhem. Det fanns ingenting att äta. Skafferiet var helt tomt, och det var hans börs också. Inte var det ovanligt heller. Müller fick ofta erfara att han fick pengar precis när han behövde dem och inte i onödan. Den kvällen bad han som vanligt för alla de barn Gud hade gett honom att ta hand om. Han berättade för Gud att de saknade frukost till nästa dag. När han hade pratat med Gud gick han lugnt till sängs.
Barnen i barnhemmet var ovetande om att det inte fanns någon mat åt dem den dagen. De vaknade, tvättade sig, klädde på sig och gick ner och satte sig vid de långa matborden i matsalen. Tallrikarna fanns på plats, likaså skedar och koppar. Ingen sade någonting om att det inte fanns någon mat. Det blev dags att läsa bordsbön. George Müller tackade Gud för maten som var på väg till dem, och sedan väntade de. Barnen trodde förstås att maten de väntade på som vanligt skulle komma från köket. Men personalen visste att om det skulle bli mat den dagen skulle det behöva komma från annat håll. Gud hade under flera år nu ställt upp och hjälpt Müller driva sin barnhemsrörelse. Müller hade aldrig haft pengar till det hela – Gud hade sänt vänliga människor att hjälpa honom med saker eller pengar precis när de behövdes. Nu väntade Müller igen på Gud, den Gud som brydde sig lika mycket om dessa stackars barn som Müller gjorde. Och Müller blev inte besviken denna gång heller.
Müller hade knappt slutat be bordsbön då det knackade på dörren. Utanför stod byns bagare! Han förklarade snabbt att Gud hade väckt honom den natten och bett honom gå upp klockan två för att baka bröd så att det skulle räcka till alla Müllers barn. Bagaren tågade in med den ena lådan bröd efter den andra. Det räckte mer än väl till att mätta allas hunger. Men Gud var inte klar ännu med sitt bönesvar. Inom kort ringde det på dörren igen. Nu var det mjölkmannen som stod där. I England kommer nämligen mjölkmannen med mjölk till varje hushåll varje morgon. Nu stod han utanför det stora barnhemmet och förklarade att hans kärra gått sönder precis utanför barnhemmet. Nu undrade han om inte barnen kunde få all den mjölk han hade med sig, eftersom han inte kunde dra kärran vidare. Nu hade barnen fått både mjölk och bröd så det räckte, och precis i rätt tid.

BÖN: Herre, ge mig mera tro på dig. Hjälp mig att inte oroa mig så mycket för saker som jag borde kunna lämna i din mäktiga hand.