När man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen (Matt 5:15, 16).

Den gamle mannen satt ofta vid köksbordet och tittade ut genom fönstret på vad grannfamiljen höll på med. Han var för gammal och svag för att göra mycket mer nu för tiden. Men en sak var han inte för gammal för – att hämnas. Hans hjärta hade under årens lopp blivit så bittert och hårt på grund av allt han fått vara med om att han nu ville förstöra livet för andra, genom att göra dem lika olyckliga som han själv var.
De enda människor den gamle kunde komma åt här långt ute på landsbygden var just grannfamiljen som hade en stor gård intill hans lilla. Det var ett ungt par som just höll på att bygga upp gården och göra den lönsam. Men varje gång som den gamle mannen såg att paret var lyckligt och trivdes ihop blev han så arg att han genast började planera vad han nu skulle kunna göra för att förstöra för dem.
Och visst hade han fantasi. Han skar av tvättlinorna när våta lakan hängts upp, han förstörde en del av det nya staketet som skulle hålla inne kalvarna, o s v. Så höll han på med små elakheter hela tiden.
Men den gamle stötte på ett problem som han inte kunde lösa. Vad gjorde man med människor som alltid var vänliga tillbaka när han varit elak mot dem? Frun bakade bröd åt honom, hennes man kapade ved, de hjälpte honom laga sådant som han inte klarade själv. De gjorde allt detta i smyg, men ändå. Han visste ju vem som låg bakom det. Han märkte att han ibland skämdes efter att han gjort något elakt. Det var en helt ny upplevelse för denne gamle bittre man.
Till slut kunde han inte undvika att möta dem. Han hade ramlat och slagit sig, och de hade märkt det och kommit till hans hjälp. Han var så tacksam, men kunde knappt se dem i ögonen. Till slut kunde han inte låta bli att fråga varför de var så snälla mot någon som bara ville dem ont. De förklarade att de bara försökte visa Jesu kärlek i allt de gjorde. Mannens ögon fylldes med tårar. "Jag trodde på Gud en gång i tiden", snyftade han. "Men sedan, när min fru och mitt barn dog, och allt gick snett, trodde jag inte längre att han fanns. Men nu har jag fått se, genom er, att Gud lever. Så glad jag nu känner mig för första gången på många år."

BÖN: Hjälp mig att kunna behandla andra så att de ser Jesus i mig och vill lära känna dig.